Äter middag och ser på tv..

Alltså! Hur jävla äckligt är det inte att se när hon äppelkäcka husmors-tips-damen i Äntligen Hemma drar upp andras hår ur badkarsavloppet? I NÄRBILD!

I dag hände något konstigt

Vid 11-tiden ringde telefonen (och nej det är inte det som är det konstiga, håll i dig - nu kommer det...)

- Cecilia
- Hej!
- Hej?
- Hur gammal är du?
- Vem är det som frågar?
- Men det spelar väl ingen roll?
- Eh.. på sätt och vis. Vem är det som ringer?
- Men det har väl ingen betydelse, jag vill ju bara prata.
- Jaha?
- Ja. Jag tänkte att du kanske också ville prata.
- Ehm..Men vem är du?
- Jag vill ju bara prata. Det kan vi väl?
- Ja jo.. Vad vill du prata om då?
- Det spelar ingen roll.
- Jag är på väg ut och har egentligen inte så gott om tid nu..
- Nej, men då var det ju inte så mycket att göra åt då.
- Nej..
- Hej då!
- Hej då..

------------------------------------------------------------
Vad hände där liksom?

Personen i andra änden av luren var en kvinna. Skulle tro att hon var 75-80 år.
Förvirrad? Kanske. Dement? Det är möjligt. Spelar det någon roll? Nej. Hon ville ju bara prata. Och visst kan jag prata. Blev bara väldigt överrumplad. Det är ju inte varje dag en okänd ringer och vill prata. Och dessutom skulle jag faktiskt precis gå ut.
Kan hända att det var en busringning. Men skulle verkligen en gammal kvinna busringa och med desperation i rösten be om att få prata?


Kom att tänka på ett program jag såg för ett par år sen. Det handlade om äldre människor som var ensamma och ville ha någon att prata med eller bara ha lite sällskap. En gång i veckan kom det hem en snäll själ från en organisation och gjorde dessa människor sällskap. För många var det den enda kontakt de hade med omvärlden. Den enda personen som stannade upp och frågade -hur mår du idag? var någon främling de hade ringt efter för att de skulle komma. Jag vet dock att detta är skrämmande vanligt. Men jag blev ändå väldigt illa berörd av det jag såg och jag minns att jag mer eller mindre satt med tårar i ögonen genom hela programmet. Så enormt sorgligt.


Vet ni känslan man ibland kan få av att någon testar en? Det här testet klarade jag inte. Får hoppas nästa person hon ringde hade mer tid än mig då :) Bättre lycka nästa gång liksom!

Grattis

..mig själv på namnsdagen!
Tack, snälla mig själv!

Verkligen ett tråkigt inlägg. Läs det inte. Bara blaj och tankar som snurrar.

Du får mig att inse både det ena och det andra. Saker som väl egentligen inte varit helt okända för mig tidigare. Jag får höra det titt som tätt. Men dina ord gör det lättbegripligt för mig. Tack. Jag uppskattar dina ord. Bara så du vet.
Kanske lite skrämmande när någon annan kan sätta ord på det man själv upplever utan att kunna säga vad det är.
Är jag så genomskinlig? Spelar ingen roll. Blir lite sur på mig själv bara för att jag inte klarar att se det på egen hand. Jag kan inte se vad som är fel. Men jag lovar dig - jag ska försöka. Inte för att det kanske har så stor betydelse för dig, men det har det för mig. Och du fick mig att börja tänka på det igen, så jag tänkte bara jag skulle tala om det. Så nu vet du.

Lång arm vinkar

Ser att jag har besökare från USA.. så passar på att säga hej till er! Hej hej! Or in case you don't speak Swedish (then why would you visit my site...)
- Helloooooo California!

Vilse i pannkakan

Hur vet man när rätt är rätt och fel är fel? Eller kanske viktigast - när vet man om det är rätt? Finns det ett facit? Ett händigt häfte i pocketformat man kan ha i bakfickan för situationer som denna? Svan-märkta ark där man svart på vitt (eller i det här fallet; svart på flammigt-miljövänligt-grått) kan se att alternativ C är helrätt svar på fråga 18. Väljer man B så är man så nära så nära och man har fortfarande chans att räta upp tillvaron. Ingen anledning att ge upp än. Medan om man är inne på alternativ A, ja då är man totalt ute och cyklar och borde lägga sig ner på en gång. Så vida man inte svarade B på fråga 17 och då fick stjärna i kanten för bra uppförande och kan slarva och halka lite senare i livet. Hoppet är inte ute liksom.
På 1 svarar jag A, på 2 svarar jag C och på 3 vet jag inte. Jag vet fan inte. Hur jag än vänder och vrider på det. Till er som säger; "Man bara vet. Man känner. Och känner du inte så - ja, då är det nog inte rätt." JAG TROR ER INTE! Ni bluffar. Jag synar. Jag vill ha ett facit.

Tack, Peter

Du fick mig att inse;
Jag hemlar! Visst är det det jag gör. Inte personligt menat alltså, bara sån jag är.