Först skulle jag vilja ha en smörgås, kanske en smaskig en med manchego och aïoli. Jag vill i alla fall ha nånting att äta. Prio 1. Det har Maslow lärt oss. Men jag är inte så girig att jag siktar mot toppen. Nej, lite mer lagom nöjer jag mig med. Så där ett par tre nivåer över mackan. Tills vidare i alla fall.
Jag är på väg att kanske ta ett beslut, som i allra högsta grad rör mig och och inte dig. Men du kommer ändå tänka och tycka ditt. Tycka är fint det. Tyck på allt du orkar. Men den här gången vill jag kanske inte höra det. En kram skulle värma. Men snälla säg inte så mycket. Jag vet att du inte kommer tycka om det här. Men det kanske inte gör nånting. Så där egentligen? För det är väl ok om vi inte är ense hur jag väljer att leva mitt liv?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Manchego. Manchego.
Det låter som ett litet djur som bor i vatten. Kanske i korallrev, jag vet inte så noga. Men det låter inte ätligt. Fast vad vet jag.
Ett litet blötdjur med aïoli i rispapper på saffransspegel, någon?
Skicka en kommentar