Du skrapar på ytan. Rispar med din blick.
Du ser inte verkligheten. Du tittar på dess avbild.
Dina förväntningar tolkar och din förvåning ger svar.
Men det du läser är inte mig.
Fragment tagna ur sitt sammanhang skapar inte en helhet.
Du får ta del av min kärlek. Du får ta del av min längtan.
Men ord kan aldrig ersätta den jag är.
Hela mig får du aldrig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ingen får någonsin någon. Och det kanske är bra. Om alla fick alla, skulle ingen vilja någon. Eller så skulle några vilja ha några. Jag vet inte.
Skicka en kommentar